V.28

Magen växer nåt otroligt, bebisen sover knappt alls längre men den har iaf bra sovrutiner, sover på nätterna o vaken på dagarna...
Hoppas det håller i sig när den kommit ut oxå...
Jag har hemska foglossningar och humöret tryter hela tiden, som tur är har jag världens underbaraste man som står ut med all skit.
Saga har det oxå tufft som får stå ut med att mamma inte har samma ork som tidigare o att jag har sämre humör.
Hon är en fantastisk liten tjej, veckorna när hon är hemma hos pappa är dom värsta som finns.
Jag försöker iofs att vila mycket då vilket är skönt men den ekande tomheten när hon åker härifrån gör så himla ont... Min prinsessa, min, min !!!!!
Hon har blivit så stor, 4 år... Shit va tiden går...
Rent egoistiskt så skulle jag vilja gå tillbaka till att berra bara har varannan helg men jag vet inte om Saga skulle vilja det... Oroar ihjäl mig när hon är där... Så var det inte för bara några veckor sedan, men för några veckor sedan hade han inte börjat druckit igen heller. Förhoppningsvis kan han hålla sitt beroende i schack men jag har alldeles för stor erfarenhet av motsaten för att kunna lita på att min lilla tjej aldrig ska behöva känna otryggheten med en packad far...
Önskar jag kunde tänka mer possitivt men det är svårt!

Vecka 20

Graviditetsveckorna avlöser varandra.
Men inte fort nog
Jag vill att det ska vara slutet av juni nu så jag får se underverket vi skapat =)
Jag känner mig så lugn och trygg i ett förhållande som jag trodde skulle haverera bara för 1.5 mån sedan.
Det är underligt allt som händer...
Saga har oxå accepterat och börjat uppskatta vår nya familjeenhet och det är ju så himla viktigt.
Det finns såklart alltid några orosmoln på vår blåa himmel men man är ju inte svensk för intet.
Foglossningar har börjat göra sig hörda allt mer. Ekonomin är ett allt jämnt befintligt bekymmer
och mina graviditetshormoner ska vi inte prata om...
Jag är mest sur o grinig hela tiden och skäller på både Vito o Saga för minsta småsak.
Stackars mina älskade familjemedlemmar som ska stå ut med det här monstret nästan 5 månader till
*suck*
Det är ju som tur är en övergående period iaf.
Nu ska vi ge oss ut i det underbara solskenet som världen bjuder på idag.
Solenergi kan göra underverk för vilken grin f***a som helst.

Trött !!!

Trött på att alltid vara orolig
Trött på att aldrig veta
Trött på att alltid känna mig oviktig
Trött på att aldrig få träffa dig
Trött på att alltid vänta
Trött på att aldrig förstå hur du tänker
Trött på att alltid känna mig ensam
Trött på att aldrig få se ditt leende
Trött på att alltid vara ledsen
Trött på att aldrig få vakna bredvid dig

Jag är så innihelvete TRÖTT på hela min jävla livssituation som uppkommit
på grund av dig, jag börjar bli jävligt TRÖTT på DIG som person!!!!!!!
Jag är samtidigt så jävla TRÖTT på mig själv som inte bara kan släppa taget
och göra saker ogjorda och gå vidare med mitt liv.

Du gör mig TRÖTT !

Men jag älskar Dig så mycket...

Smärta

Jag känner mig halv
Mitt livs kärlek har precis lämnat landet
Mina ögon är torra jag har inte ens den lyxen att kunna gråta
Jag känner mig bara totalt tom
En dag i taget nu
Mer än så fixar jag inte just nu....
I natt blir det till att sova på soffan, en tom säng är inte så lockande just nu
Min älskade Vito, jag vet inte hur jag ska klara mig tills vi ses igen...

Varför =(

Tårarna rinner. 
Invändigt...
Jag visste att det var för bra för att vara sant.
Tänk att man vet men ändå gör det så jävla ont varje gång
det känns som en spark i magen
Luften gick ur mig totalt igår
Verkligheten kom ikapp när jag insåg att han kommer åka hem iaf
Och inte bara för att fixa lite grejer utan för att stanna
Jag har sån jävla ångest och börjar nästan hyperventilera
varje gång jag tänker på det
Har under dagens gång insett hur jäkla kär jag verkligen är
Det värsta är att jag har redan börjat stänga av, måste sluta mig
och vara kall så att jag fixar det här...
Är tvär och irriterad som tusan, jag har t.o.m rökt idag, första ciggen på 2 månader
Vad de nu gjorde för nytta
Det känns verkligen som att hjärtat ska brista, det gör fysiskt ont
Varför är inte jag lika viktig för dig som du är för mig???
Blääää

Utmattad till döds...

Så slut i kroppen
trött i huvudet av allt funderande
värkande hjärta efter min älskade dotter
fysiskt knäckt av den stressiga situation som skolan börjat innebära
Jag är helt slut !
Skulle helst bara lägga mig ner och inte vakna på några dagar...
Vill inte vara jag just nu samtidigt som jag är så lycklig över det faktum att jag faktiskt är just mig
Det snurrar rejält i skallen, både av tankar och blodtrycksfall...
Om det inte vore för Vito så tror jag inte jag skulle fixa den här situationen

Nu vila, snart sova och inse att det kommer en ny dag i morgon...

Språkproblem

Du såg uppriktigt ledsen ut idag när vi träffades på morgonen.
Jag hade inte en möjlighet att berätt om mitt akutenbesök igår som blev en väntetid på 5 timmar.
Hur förklarar man med gester och enstaka ord att ett läkarbesök faktiskt kan ta så lång tid här i Sverige.
Du sa att du förstod men du såg fortfarande tvivlande ut.
Det skulle förmodligen jag oxå vara om du var borta från 17 - 00 och sa att du varit hos en läkare...
Hoppas iaf att du litar på mig.
Jag blir hemma idag och ska till annan läkare på eftermiddagen.
Du ska jobba, förmodligen länge som vanligt.
Vi bestämde iaf att du ska sova hos mig inatt. Jag hoppas det blir så.
Jag behöver din närhet just nu.
Det finns inte mycket som är bättre än att få somna i dina armar.
Välbehövligt efter en pissig dag med smärta och läkarbesök.
Eftersom jag inte tar mig till skolan den här veckan så blir det till att plugga franska istället.
Jag är så less på att inte kunna göra mig förstådd.
Vill kunna prata med dig, tala om hur mycket du betyder för mig.
Att du faktiskt är mannen med stort M som jag väntat på så länge...

Jag älskar Dig Vito !

Havet...

Mörkt, pulserande...
Fullkomligt vibrerande av liv
Underbart vackert, starkt, krävande men samtidigt oerhört varsamt och ömsint

Jag kastar mig handlöst ut i det stora okända hav som lockar mig så otroligt
Förhoppningsvis räcker mina simkunskaper och jag håller huvudet ovanför ytan
Även om jag sjunker så har jag iaf fått känna vattnets smekningar och njutit av dess omfamning
Kanske klarar jag mig till andra sidan med någon enstaka kallsup
Eller så stannar jag i detta underbara hav resten av livet...

Du är mitt hav....

Je táime mon cherie !



La vie est belle =)

Det är verkligen så. Idag sitter jag med ett konstant leende och bara är lycklig!
Berra är en fantastisk människa och pappa till den underbara unge vi har tillsammans men
vi som par funkar helt enkelt inte.
Han flyttar ut idag och jag kan inte annat än känna glädje över det.
Lite orolig är jag förståss över hur Saga kommer hantera hela situationen men det är en stark liten tjej vi har så det går förhoppningsvis bra.
Hur det ska gå för mig däremot att inte ha henne varannan vecka är ju en helt annan femma.
Risken finns att jag saknar ihjäl mig =(
Fast å andra sidan verkar det bli en hel del förändringar vad gäller mitt eget privatliv oxå så det ska nog gå bra !

Jag är inne i en så fantastiskt spännande fas i livet just nu att jag vaknar med ett förundrat leende varje dag.
Det är så himla härligt.

Tar en dag i taget och väntar med iver på vad som kommer följande dag...

Rastlös

Jag är nog en av dom mest otåliga och rastlösa människor som finns.
Jag HATAR att vänta.
Särskillt om jag väntar på något gott
Det värsta är när man inte ens kan påverka den där förbannade utdragna tiden själv på något vis utan bara är tvungen att finna sig i skiten.
Just nu håller jag på o kryper ur mitt eget skinn pga av all väntan idag.
Nu är väntan snart slut men då blir jag istället nervös och inte vet om jag verkligen fixar den här situationen.
Jag är en så typisk svensk som aldrig någonsin blir nöjd =/
Ska iaf ta mig i kragen och försöka göra det jag planerat
Allt hänger ju trots allt inte på mig heller
Finns en gräns på vad jag kan göra ensam oxå...

Kör igång nu Linnea för helvete

Ok...

See ya !

=)

Det är så himla körigt i mitt liv just nu. Allt händer naturligtvis på en o samma gång.
Det är både negativa och possitiva grejer iaf så det känns rätt ok.
Vissa grejer som hänt nyligen har helt fått mig att tappa fattningen =)
Var otroligt längesedan som jag kände mig så, ja, attraktiv faktiskt...
Har t.o.m fått ett smeknamn som värmer väldigt mycket.
Håller på och lär mig 2 nya språk oxå vilket är skitkul fast frustrerande att man är så långsam att lära in..

E´au manako i´a koe vito
E´ke manako i´a au ?

=)

E´au fia u´fi  u´fi men det går ändå ;-)


Djup sorg och evig saknad

Insåg precis något som jag vägrat erkänna för mig själv
Fan va ont det gör =(
Kändes som en spark i magen, luften gick ur mig totalt
Inte undra på att man varit så glad dom senaste veckorna när man lever i en fantasi, en drömvärld
Nu blir jag så illa tvungen, allt hopp är borta
Gå vidare, sluta drömma
Fan fan fan
Du är ute ur mitt liv från o med nu, det måste bli så
Orkar inge mer...
Tack för allt min vän.
Du har visat mig hur det kan kännas och hur det ska vara
Enda problemet nu är hur jag någonsin ska kunna känna något liknande igen
Jag kommer att sakna Dig resten av mitt liv



Måste bara skriva av mig lite glädje =)

Solen skiner
Det värmer underbart
Jag har fått tag i festivalpass
Allt annat skoj är oxå landat för helgen
Sms
Samtal
Födelsedag
Familjen
Skolan
Massa känslor i luften
Jag tror inte det kan bli så mycket bättre än så här
Så himla lycklig

Ren kärlek till hela världen

Min underbara utbildning =)

Jag vaknar varje dag med ett leende på läpparna.
Kliver ur sängen o gör allt de där man gör på morgonen.
Konstant leende.
Sätter mig på bussen och tycker det tar en evighet innan jag är framme ( 20min )
Går upp för trappen.
Lyssnar om det kommit nån än.
Ibland är köket tomt o ibland kryllar det av folk.
Jag älskar energin som är där.
Alla människor som gör min vardag ljusare.
Tar alltid en kaffe o cigg efter jag bytt om.
Snackar lite skit innan skolan kör igång.
Sen går det i ett, matlagning och olika " lasse skolor " varvas med teori och praktiska övningar.
Jag lär mig så mycket nytt varje dag att jag skulle vara förundrad om hälften fastnar.
Vi har riktigt bra lärare och det gör ju så himla mycket.
Stämningen i Köket är gemytlig för det mesta.
Mycket sexuella anspelningar och undertoner blir det och vi har så fantastiskt roligt.
Allt eftersom tiden går droppar folk av, börjar praktik eller får jobb.
Vissa människor jag lärt känna här kommer jag sakna hela livet, det vet jag.
Ska själv "snart" ut på praktik. Gruvar mig onödigt mycket över att inte få träffa alla människor jag tycker så mycket om.
Önskar att utbildningen var ett arbete där jag alltid kunde stanna. Jobba kvar resten av livet med samma personer som är där idag. ( nästan alla iaf )
Men så blir det ju inte, det vet jag ju.
Så därför njuter jag i fulla drag, varje dag jag har kvar.








Lycklig, harmonisk =)

Känner hur lugnet har återvänt.
Nya dörrar har öppnats och jag har stängt igen vissa dörrar som jag aldrig kommer kliva in igenom igen.
Jag känner allt med förnyad styrka.
Jag ser allt genom andra ögon.
Alla människor strålar igen, skiftar i färg och energi.
Jag ser igen.
Förundrad tar jag nya steg mot en underbart lovande framtid.
Jag ler mest hela tiden, vänner undrar vad som hänt.
Allt! Svarar jag, verkligen allt.
Det är så fantastiskt skönt att leva.
Ljuset strålar konstant ner på mig, genom dom mörkaste molnen
Jag pulserar och vibrerar.
Känner värmen från något som är så stort att det inte finns ord.
Jag öppnar upp mig totalt och bara tar emot.
Snart kommer jag kunna ge till andra det jag själv får uppleva.
Jag ska börja försiktigt och öka i samma takt som omgivningen kan ta emot.
Öppna era sinnen och upplev mirakel.
Jag älskar så oerhört hårt. Allt, alla....

Jag vaknar igen =)

Verkligheten kom ikapp mig, överrumplade mig totalt.
Jag trodde verkligen inte att det någonsin skulle bli såhär igen.
Fattar nada...
Känner mig hoppfull, ledsen, glad, orolig, lugn, nöjd, frustrerad.
Allt på en å samma gång.
Det gör mig inget, jag älskar att känna.
Att vakna upp efter några månaders dvala känns underbart.
Vilka känslor som det bäddar för att jag ska gå igenom så är allt bättre än att inte känna något.
Jag knöcklar mig ut ur kokongen som varit mitt hem så länge, sträcker på mig, drar ett djupt andetag
och bara ler när alla intryck stömmar över mig.
Vaken och full av förväntan inför vad morgondagen har att erbjuda =)

...

Slår upp ögonen på morgonen och känner mig relativt glad. Timmarna rusar iväg i plugget, det är oerhört lärorikt och fantastiskt roligt. Framåt eftermiddan börjar ångesten komma krypande, varje dag...
Jag vet att dagen snart är slut och efter den kommer kvällen som känns 3 gånger så lång som resten av min dag.
Vill helst bara vara själv, låsa in mig i ett mörkt rum o slänga bort nyckeln.
Önskar jag kunde känna samma glädje som alla andra där ute i solen men jag är bara tom.
Det känns som jag sitter fast i ett eget privat litet helvete som jag inte kan ta mig ur.
Dagarna rinner iväg och jag kan inte känna mycket annat än en enorm sorg över alla möjligheter som glider mig förbi.
Jag söker efter en utväg men det känns som jag famlar i blindo.
Fortsätter leta o hoppas...

Så jävla förbannad!

Har haft ett helvete hemma nu dom senaste veckorna. Fläktarna på taket ovanför min lg står o går dygnet runt. Dom låter fruktansvärt illa. Det tjuter i min lg så jag inte kan använda ett av sovrummen. Mitt sovrum.
Får sova på en madrass på golvet i Sagas rum ( där det för övrigt oxå låter fast inte lika högt. )
Jag har så jävla ont i kroppen så jag kan gråta. Vill inte mer.
Tunabyggen verkar inte ha nån prioritet på att hyresgästerna ska kunna nyttja sina lägenheter heller.
Det har gått 4 dar sen jag gjorde felanmälan men det har inte ens vart hit nån o kollat =(
Är trött o slut o börjar tappa sugen för det mesta.
Sömn är tydligen väldigt viktigt.....

Dom får veckan ut på sig att åtgärda felet annars går jag till tidningen nästa vecka.
Det kan inte få vara så här!!!!!!!!!!!

Tur att fett är flexibelt !

För några veckor sedan var jag på Jax vårdcentral. Som alla vet som någon gång varit där så vet ni hur trånga parkeringarna är, det gäller att parkera i mitten och hoppas att dom som ställer sig brevid oxå gör det.
Jag gick in på mitt besök och var väl klar efter 30 min.
När jag kom ut till parkeringen, halvt stressad eftersom jag skulle hämta Saga så var naturligtvis min bil totalt igenmurad på förarsidan.
En otroligt korkad bilförare hade ställt sin väldigt fina, dyra bil in på min ruta. Personen i fråga ville väl inte behöva krångla sig ut genom sin dörr kan jag tro.
(Fast hade denne någon vetat vad som kunde hända med bilen för att man beter sig jävligt mot andra människor kanske den skulle agerat annorlunda.)
Iaf så stod den andra bilen så nära att jag inte ens kunde öppna dörren utan att vika båda våras backspeglar, då blev det en glugg på kanske 15-20 cm.
Alla som känner mig vet att jag är betydligt bredare än så överallt på kroppen...
När jag trängde mig in genom springan "råkade" jag luta min vänstra hand, som jag höll bilnyckeln i mot den andra bilen. Och när jag lyckats krångla mig in ( helt mosad ) drog jag med mig handen sakta och ganska hårt mot den andra bilen ( det var ju faktiskt trångt )
Det är tydligen ingen bra ide´att parkera en bil för näraa någon annans, för det kan lämna djupa spår i lacken har det visats sig...
Till alla Er som nu tycker att jag är hemsk kan jag bara säga, felparkera aldrig för nära min bil. Det straffar sig !!!

Då var det bara resten kvar då....

Jag kom äntligen iväg till enläkare i början av veckan o det visade sig att jag hade bihåleinflammation och så var jag inflammerad i nacken o svanken oxå tydligen.
Så nu kör jag en dunderkur med penicillin, avsvällande och antiinflammatoriskt, plus värktabletter.
Jag började känna mig bättre redan efter 2 dagar o idag har jag mått toppen.
Har fortfarande ont i rygg o nacke men huvudvärken är som bortblåst iaf.
Jag är pigg och känner mig utvilad efter bara några få timmars sömn. I jäförelse med att ha varit konstant trött o kunnat somna sittande trots att jag sovit hur mycket som helst under en längre tid.
Från o med nu ska jag lyssna på kroppens signaler och inte bara anta att jag inbillar mig o är deprimerad.

Och igår kom nästa glädjegrej. Arbetsförm kontaktade mig efter att jag kämpat för att få till ett möte med min handläggare i flera månader.
Där visade det sig att jag fått en ny handlägggare o han verkar kanon så det känns toppen. Får kanske nåt att göra snart förhoppningsvis.

Med all possitiv energi som kommer min väg just nu så ska jag skicka ut vibbar åt ett specifikt håll och hoppas allt det goda smittar av sig och att ögonen öppnas för en viss person.

Vem vet, just nu känns det som om allt är möjligt =)

Tidigare inlägg
RSS 2.0