Linnea

Att smyga runt i den snårigaste skogen ni kan tänka er med utfällt fiskespö
Det är inte alls särskilt lätt...
Men jäklar va skoj!
I mellan åt så kändes det som om man befann sig på en helt annan plats på jorden
Jag har klättrat över stockar o stubbar, vadat genom ängar av brännäslor, fastnat i lera och fallit ner i hål.
Fick en gren i ögat så jag trodde hornhinnan skulle bli permanent kass ( ingen fara, bara lite röd)
När jag klev ner i hålet var det en otrevlig gren som stod upp och nästan spetsade mig, resultat, väldigt blå!
Jag såg några fiskar i bäcken, en riktigt stor o några små, dom ville inte alls nappa.
I stället blev det en liten utomjording med slemmig grön o svartrandig kropp som fastnade på kroken, Usch.
Framåt natten kom vi fram till en liten liten "sjö"
Det var så himla vackert o rofyllt där att jag hade kunnat gråta.
Travandet fram och tillbaka i "djungeln" skulle vara värt att göra om 10 gånger bara för att få se denna plats.
Det kändes nästan trolskt på nåt vis
Jag vet att jag måste tillbaka dit.
Någonting där lockar o kallar på mig.
Vem vet, det kanske är Näcken ;-)