Linnea

Jag är en deprimerad ensamstående kvinna som ser det negativa i allt.

Jag är blond och blåögd, killar brukar kalla mig söt (vilket dom säger när dom inte har nåt bättre att komma med när det gäller ett fläskberg som mig.)

Min bästa egenskap är att jag inte har mördat någon... Än 
Min sämsta egenskap är att tankarna på att mörda finns där hela tiden...

Mitt liv är futtigt och meningslöst.

Jag är inte intresserad av någon efterhängsen kåtbock som vill ha sex när det passar honom, den biten fixar jag på annat håll.

Som person måste du vara tollerant så du står ut med mina psykbryt. Det är bra om du har snabba reflexer så du hinner ducka om en tallrik eller kniv kommer flygande.

Utseende är inte sååå viktigt men du bör vara normalbyggd, vit (inte albino) ha hår på huvudet men inte så mycket på ryggen. Bruna eller blåa ögon, inte ett av varje. Stort redskap är ett måste.

Du får inte vara en sån som snarkar eller fiser när du sover.

Du bör tycka om att diska och fiska ( haha, ja rimma )

Om Du är en ensamstående man som känner att du vill trassla ut all oreda och få mig att må bättre så lyssna noga nu.
Du är inte alls vad jag söker...
För om du har ett så patetiskt liv att du t.o.m vill dela mitt så måste det vara något allvarligt fel på Dig!

Vi skiter i det här, jag kommer efter dig istället...

You can run but you can´t hide

Jag, Saga o Berra skulle käka middag tillsammans idag på restaurang.
Vi hamnade på Werners, gamla Kalles krog, mitt emot sparbanken, den med uteservering. ( jag gör det överdrivet klart så att ni aldrig går fel om ni ska ut å äta. )
Iaf så, beställde vi in Pasta o köttfärssås åt Saga, Berra tog en plankstek och jag ville ha fläskfilemedaljonger med kantarellsås och klyftpotatis.
Saga fick in sin mat nästan omgående och hon godkände den. Hon hann godkänna den helt klart innan vi ens fått in våran mat...
Nästa att få in sin mat var Berra.
Sen kom min mat in, jag fick in fläskfile med pepparsås och strips...
(Till saken hör att jag verkligen inte gillar pepparsås)
Berra gick o pratade med han som stod i baren och kom sen o satte sig igen.
Efter en stund kom servitrisen ut med en skål med kantarellsås o ställde bredvid mig på bordet.
Hon gick omedelbart o jag o Berra satt handfallna och gapade. ( jag glömde säga att jag skurit isär mitt kött, det gör jag alltid med fläsk för att kolla att det är genomstekt )
Berra ropade tillbaka damen o undrade över hur det skulle bli med köttet.
Va då undrade hon frågande. Allt är ju täckt med pepparsås vilket jag inte tycker om, sa jag då. Då säger tanten, går det bra om vi flyttar över köttet till en ren tallrik bara? Men köttet är ju fullt i pepparsås lik förbannat svarade jag. Ta in den där tallriken o be kocken göra en helt ny, sa Berra. Ok, sa servitrisen besvärat och tog med sig tallriken.
När Berra hade ätit upp sin mat kom hon tillbaka med min.
Hon ställde ner tallriken o gick snabbt därifrån.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg att jag fått in exakt samma köttbitar som tidigare, fast avsköljda.
Förmodligen hade kocken bara slängt ner min mat i ett durkslag, spolat av det o värmt upp det i mikron...
Vid det här laget var jag så irriterad o hungrig att jag sket i vilket o käkade skiten iaf.
Men jag kan lova att jag aldrig någonsin kommer återvända dit... Om dom sköljer av tillagad mat så kan man ju fundera va dom gör med allt annat :-(

Har haft huvudvärk och flera migränanfall dom senaste 2 veckorna.
Sista 3 dagarna har värken varit konstant och jag känner mig som en zombie.
Det tar verkligen musten ur en att ha konstant ont, jag är helt färdig....
Vill slippa värken och känna mig som en vanlig människa igen.
Sarkasm är livets lott, när jag äntligen börjar må bra psykiskt igen så tycker kroppen att nåt skit ska jag väl ha så då får man ha ont i skallen istället.
Fattar inte vad jag gjort för ont för att förtjäna det här...

Stod och såg ut över dammen tidigare idag.
Den var större än jag någonsin sett tidigare, så mycket vatten.
Det är något förtrollande med stora vattenmassor.
Sån energi och rå styrka att man blir alldeles knäsvag.
Forsen dånade öronbedövande och vattenmassorna kastade sig hejdlöst ut i ingenting.
Vilken dragningskraft.
Jag har svårt att förstå hur man vågade balansera mellan stenfundamenten på en smal bräda rakt ovanför forsen när man var 6-7 år.
Fast då visste man ju inte, hur farligt det var.
Man var ju odödlig.
Stirrade ner i virvlarna nästan hypnotiserad, och tänkte för mig själv.
Va lätt det skulle vara......

Ibland upplever man såna där fantastiska saker som bara gör en så himla lycklig.
Solsken mitt i regnet till exempel !
Massor av små solar för att vara exakt.
Barns pärlande skratt när himlen precis öppnat sig.
Små detaljer i ett barns vardag som blir till stora upplevelser och minnen för livet.
Saga var min sol i regnet idag.
Plask i vattenpölar och balanserandes ett paraply som var alldeles för stort.
Med ett leende som skulle knäcka vem som helst.
Älskade lilla trollunge!
Att bli varm av lycka innombords när man ser sitt barn njuta av livet är en fantastisk gåva.

Idag kan inget gå fel.
Tack min lilla prinsessa för att du gör mig så lycklig!

Jag önskar att det inte vore så svårt.
Är oerhört trött på att se ut som jag gör när jag vet att jag lever betydligt sundare än många smala människor.
Jag har ingen strävan efter att bli smal, men det skulle vara skönt att kunna se sig i spegeln och slippa se en michelingubbe.
Om det vore så att jag vräkte i mig av allt som man vet att man inte ska äta och inte rörde på mig så skulle jag inte säga så mycket. Men när man verkligen undviker onyttigheter och motionerar flera gånger i veckan känns det tufft.
Min sköldkörtel är kass, har dåliga värden men inte tillräckligt dåliga för att få medicin. - Du får kämpa lite hårdare bara, säger läkarna åt mig.
Nu har jag sommarlov, men innan Saga blev ledig från dagis så promenerade jag 2 gånger 40 min, 2 ggr om dagen 4 dar i veckan, plus gym 2-4 ggr. Resultat, inte ett skit i viktnedgång.
Jag höll på så i nästan 1 års tid så det var kontinuerligt.
Vill inte se ut så här längre.
Jag har alltid haft svårt för extrema bantningsmetoder eftersom jag tror på mottot, äta rätt o röra på sig.
Men när inte det funkar så va fan ska man göra?
Jag kommer alltså börja banta snart, måste få bort iaf  20 kg och i den här takten hinner jag dö av ålderdom innan jag är där.
Nej, min ämnesomsättning ger jag inte mycket för, nån som vill byta?????

Har efter en intensiv vecka sett fram emot lugnet på kvällarna när Saga lagt sig.
Sitter nu här och bara håller på å kreverar för jag är så uttråkad.
Vet inte vad jag ska göra, det kryper i mig...
Har lust att skrika rakt ut!
Det värsta är att när jag har så här tråkigt är det lätt att göra nåt dumt!
Vill inte men känner att jag skiter i vilket snart
Uttråkad ikväll, må bra imorgon eller ha skoj ikväll o må skit imorgon.
Det är egentligen den stora frågan...

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN

WWWWWWWWEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

nej, fan nu plockar jag fram luren, tror jag....

Att smyga runt i den snårigaste skogen ni kan tänka er med utfällt fiskespö
Det är inte alls särskilt lätt...
Men jäklar va skoj!
I mellan åt så kändes det som om man befann sig på en helt annan plats på jorden
Jag har klättrat över stockar o stubbar, vadat genom ängar av brännäslor, fastnat i lera och fallit ner i hål.
Fick en gren i ögat så jag trodde hornhinnan skulle bli permanent kass ( ingen fara, bara lite röd)
När jag klev ner i hålet var det en otrevlig gren som stod upp och nästan spetsade mig, resultat, väldigt blå!
Jag såg några fiskar i bäcken, en riktigt stor o några små, dom ville inte alls nappa.
I stället blev det en liten utomjording med slemmig grön o svartrandig kropp som fastnade på kroken, Usch.
Framåt natten kom vi fram till en liten liten "sjö"
Det var så himla vackert o rofyllt där att jag hade kunnat gråta.
Travandet fram och tillbaka i "djungeln" skulle vara värt att göra om 10 gånger bara för att få se denna plats.
Det kändes nästan trolskt på nåt vis
Jag vet att jag måste tillbaka dit.
Någonting där lockar o kallar på mig.
Vem vet, det kanske är Näcken ;-)

  

Känslorna går i vågor inom mig just nu.
Ena sekunden kan jag skratta högt för mig själv för att nästa brista i gråt som skakar hela kroppen.
Vill inte vara så här kluven, varför kan det inte vara ideligen solsken inom mig nån gång?

( Ser du mörkret i mitt hjärta ser du mörkret i min själ, jag gråter utan tårar o jag hatar utan skäl)

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan

Jävla skit o alla fula ord ni kan tänka ER.

Önskar alla känslor inom mig åt skogen, för även om dom är possitiva i sin mening så gör dom mig illa.

Jag ska Fan aldrig någonsin vara svag igen!

Åt helvete med världen, NU stänger jag av mina känslor för gott!
 

Usch vilken gnällkärring jag är idag.
Klagar på andra och lägger mig i saker jag inte har ett skit med o göra.
Har t.o.m snackat skit om andra idag, inte likt mig alls.
Jag känner mig trött och retlig.
Nu är ja ju själv medveten om varför jag reagerar så starkt på vissa saker som jag gör.
Men dom stackarna som lyssnar har ingen aning och tycker säkert ja är en riktig bitch.
Orkar inte förklara heller, det väcker allt för smärtsamma minnen till liv.
Får hoppas den allmänna uppfattningen om mig idag inte blir bestående iaf.
Jag vill inte vara sån här, ÄR inte sån här.
Allt bara känns knas idag.

Stack till sommarstugan i fredags och kom hem precis.
2 underbara dagar i skogen, gassande sol och underbara människor. ( Mia med barnen, syrran med barn och Pontus )
Värmen har både för o nackdelar dock, Saga ska ju helst inte vara i direkt solljus så man har fått smort och haft henne i skuggan så mycket som möjligt, hon verkar inte ha lidit av värmen ändå, hon har varit på toppenhumör nästan hela tiden =)
Själv har jag bara njutit och tagit det så lugnt det går när man har småbarn.
Första doppet för i år avklarades inom en kvart efter vi kom upp, såååå skönt.
Motion har jag fått till tusen i helgen oxå, först skogspromenad fram o tebax till stugan, plus kutande upp o ner för stigen (som är väldigt brant) med Saga på armen.
Fick lite avlastning när Emma, pojkarna och Pontus kom upp. Pontus kånkade o bar gladeligen på alla ungar så då fick mina armar vila lite.
Vi har väl mest legat i badet men hunnit med lite fiske iaf. ( fick en fin aborre )
En helt fantastisk helg som jag kommer minnas länge.

Kan inte fatta hur vårt samhälle fungerar.
Jag har varit arbetslös i snart 1 år, och inte nog med att man ska må kasst över det.
Nej, man måste sparkas på oxå, fast man redan ligger.
A-kassan har enligt dom nya bestämmelserna beslutat att sänka min ersättning, som straff för
att jag varit hemma för länge.
900 kr i rena pengar varje månad.
Jag kanske är kräsen när jag inte vill ha ett telefonförsäljarjobb eller jobba häcken av mig för skitlön på McDonalds.
Men jag har en utbildning och erfarenhet inom ett yrke, som jag dessutom trivs så himla bra med.
Visst söker jag andra jobb oxå, jag är inte knäpp, men det har inte resulterat i ett skit.
Jag vill jobba, men när jag inte får så skulle jag i alla fall kunna försörja mig och min dotter, men det verkar omöjligt.
Fattar inte hur man ska få det att gå ihop, vi har levt på existensminimum nu, och 900 minus på det är = omöjligt!
Känner bara för att gråta...

ÅHHHH Va jag är krasslig!
Varje jävla gång jag sväljer känns det som om någon kör ner en bit taggtråd i halsen och vispar runt.
Det är så jäkla jobbigt och jag blir på så himla dåligt humör.
Det är såna här dagar man tycker så himla synd om sig själv, och det finns ingen annan i världen som någonsin haft så ont i halsen som jag har nu!
Eller hur!?
Gurglar med saltvatten och proppar i mig c-vitamin och vitlök.
Tur att man inte ska dejta just nu, för hångel blir det inte tal om!

Stackars stackars mig!

Sitter här med en sprucken läpp och tycker synd om mig själv!
Saga dunkade huvudet bakå när hon satt i mitt knä och blodutgjutningen var ett faktum.
Satan va ont det gör, och jag har fan större läppar än Angelina Jolie!

Lämnade Saga hos sin pappa nu ikväll, ska inte hämta hem henne fören söndag eftermidda!
Just nu känns det väldigt skönt, det har varit en jättetuff vecka med altför många vaknätter.
Kroppen har gjort sitt och jag behöver sova.
Men jag vet att imorgon när jag vaknar helt av mig själv ( ca 11.30 ) så kommer ensamheten krypande och jag känner mig helt tom.
Saga är ju mitt liv, jag älskar henne mer än vad jag någonsin trodde var möjligt innan ja fick henne.
Det ÄR skönt att vara ledig ibland men den känslan är väldigt kortvarig.
Att sakna henne är bitterljuvt, jag vet hur glad hon är när hon möter mig med världens kram på söndag och då blir man helt varm!
Men det är ju så ekande tomt här hemma utan henne.
Jag har fullspäckat schema den här helgen med mycket roligt och det är ett måste för att jag inte ska gå i bitar.
Saknar Dig hjärtat !

Ajajajajaj, har ont så jag knappt kan röra mig!

Var o ryckte sly o blåbärsris hos syster Emma i fredags, har användt muskler på baksidan av låren som jag inte visste fanns!
Älskar att jobba med kroppen o visst har man fått träningsvärk förut men inget som kommit i närheten av de här.

Stackars min lilla Saga idag, med en ofärdig morsa blir det inte mycket lek heller!