...

Slår upp ögonen på morgonen och känner mig relativt glad. Timmarna rusar iväg i plugget, det är oerhört lärorikt och fantastiskt roligt. Framåt eftermiddan börjar ångesten komma krypande, varje dag...
Jag vet att dagen snart är slut och efter den kommer kvällen som känns 3 gånger så lång som resten av min dag.
Vill helst bara vara själv, låsa in mig i ett mörkt rum o slänga bort nyckeln.
Önskar jag kunde känna samma glädje som alla andra där ute i solen men jag är bara tom.
Det känns som jag sitter fast i ett eget privat litet helvete som jag inte kan ta mig ur.
Dagarna rinner iväg och jag kan inte känna mycket annat än en enorm sorg över alla möjligheter som glider mig förbi.
Jag söker efter en utväg men det känns som jag famlar i blindo.
Fortsätter leta o hoppas...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0