Linnea

Verkligheten kom ikapp mig, överrumplade mig totalt.
Jag trodde verkligen inte att det någonsin skulle bli såhär igen.
Fattar nada...
Känner mig hoppfull, ledsen, glad, orolig, lugn, nöjd, frustrerad.
Allt på en å samma gång.
Det gör mig inget, jag älskar att känna.
Att vakna upp efter några månaders dvala känns underbart.
Vilka känslor som det bäddar för att jag ska gå igenom så är allt bättre än att inte känna något.
Jag knöcklar mig ut ur kokongen som varit mitt hem så länge, sträcker på mig, drar ett djupt andetag
och bara ler när alla intryck stömmar över mig.
Vaken och full av förväntan inför vad morgondagen har att erbjuda =)