Linnea

Stod och såg ut över dammen tidigare idag.
Den var större än jag någonsin sett tidigare, så mycket vatten.
Det är något förtrollande med stora vattenmassor.
Sån energi och rå styrka att man blir alldeles knäsvag.
Forsen dånade öronbedövande och vattenmassorna kastade sig hejdlöst ut i ingenting.
Vilken dragningskraft.
Jag har svårt att förstå hur man vågade balansera mellan stenfundamenten på en smal bräda rakt ovanför forsen när man var 6-7 år.
Fast då visste man ju inte, hur farligt det var.
Man var ju odödlig.
Stirrade ner i virvlarna nästan hypnotiserad, och tänkte för mig själv.
Va lätt det skulle vara......